Om man längtar till julen och gillar saffran så måste man prova skogaholms saffransklipp, riktigt goda för att vara köpes! Saftiga och inte alls sådär torra som köpta bullar kan vara. Köpte påsen igår kväll och har snart ätit upp den själv, höhö ;) Får köpa en ny påse när jag far och handlar. Ska nog gå och käka en till nu och sedan ta tag i disken, om lilleman tillåter dvs :)

Imorgon blir han hela 2 månader han har blivit så stor våran lille skatt. Gissar att han väger typ 6 kg nu, ja han är ett riktigt matvrak! Det återstår att se på torsdag då vi ska till BVC, var där sist när han var en månad gammal. Vi behövde  inte ha så tätt mellan besöken för det var ingen tvekan om att melvin växte på bra ;) Tänk att på en månad växte han från 50 cm när han föddes till 58 cm en månad gammal, helt sjukt ju!

Inatt jag hag sovit jätte skönt, så härligt. När tommy kom hem på morgonen efter att ha jobbat natt låg vi alla tre helt tätt emot varandra, så mysigt! :) Brukar alltid ha melvin en bit ifrån mig när han sover med oss så att man inte skulle råka kväva honom med hängpattarna eller nåt, tror dock inte att risken är speciellt stor. Man vet som vart man har sin bebis även fast man sover. Men i alla fall så slutar det alltid med att han tar sig närmare och närmare in mot mig och till slut ligger han tätt emot och det är såååååååååå mysigt!

Nu ligger melvin och vilar med sin pappa, ska ta och laga en god lunch till tommy och mig och sedan väcka honom. Melvin har även varit och handlat en liten present och tårta till sin pappa idag när det är farsdag :D Melvin hade verkligen inte kunnat få en bättre pappa, är så glad att vi har honom. Tack för att DU finns! Senare blir det också att fara förbi min pappa :)

Vet inte vad jag har gjort, har försökt att publicera det här inlägget flera dagar, men nu såg jag att det hade blivit publicerat i september typ då jag egentligen skrev det men jag sparade det bara som ett utkast då och har glömt att publicera det. Så om ni nu har läst det redan så får ni ursäkta om jag verkar tjatig och lägger in det igen.. Hittade inlägget förnågra dagar sedan så nu får ni min berättelse nästan 2 månader för sent, haha :P

Allt började den 16 september på natten mot torsdag, runt 2-3 tiden på natten började jag känna av lite värkar, men jag tänkte att det bara var dessa förvärkar som jag haft tidigare. För jag trodde ju att jag aldrig skulle få föda barn ;) Men i alla fall fick ingen sömn den natten, tog alvedon på morgonen när tommy for på jobbet, hjälpte inte men lyckades ändå slumra till nån timma. Dagen gick och värkarna slutade inte komma, dom gjorde ont men verkligen inte sådär ont som jag trodde att det skulle göra om det var på g. Duschade och vankade omkring här hemma. Ringde tommy vid halv fyra när värkarna kom tätare och började göra ondare, för nu hade jag haft värkar i över 12 timmar så då måste det ju var på g tänkte jag.

Tommy kom hem, han for och hämtade mat åt oss, fick inte ner mycket av den pizzan. Jag pratade med förlossningen som sa att att jag får komma in när jag känner att jag vill, hade typ 5 min mellan värkarna då. Jag duchade en gång till, tommy masserade mig i ryggslutet vid varje värk. Runt 18-tiden började det göra jäkligt ont så jag sa till tommy att det är bäst att vi åker in. Var livrädd att jag inte skulle ha öppnat mig nånting eller att värkarna skulle avta när vi for dit. Men vi for dit iaf och de satte en ctg på mig, hade regelbunda och bra värkar. Var öppen tre cm när barnmorskan undersökte mig, det var en lättnad. Dock sa hon att det här bara kunde vara en liten förberedelse och att värkarna kunde stanna av (BARA en förberedelse tänkte jag, då kommer jag aldrig kunna föda barn om det här inte var på riktigt när det gjorde så förbannat jävla ont) men att hon ändå inte ville skicka hem mig. Så jag badade i deras stora badkar där och det var skönt, ett tag... Hade jääävligt ont när jag låg där och jag tänkte att jag aldrig mer vill föda barn om det ska kännas såhär, för det gjorde groteskt ont.. Tänkte hur lätt det hade varit med ett kejsarsnitt istället och slippa den där smärtan! Dock är det inget jag hade valt nu i efterhand :)

Låg i badet nån timma och sedan var det skift byte, fick världens bästa barnmorska som jag är så jäkla nöjd med. Barnmorskans roll är väldigt viktig tycker jag, hade känts väldigt jobbigt om jag inte hade fått känna mig trygg. Men i alla fall så gick jag upp ur badet då och hon kollade om jag hade öppnat mig mer, 5 cm. Då var klockan runt 22.00. Fortsatte ett tag till utan någon smärtlindring men sedan stod jag inte ut mer, tog lustgasen och det var så himla härligt. Gjorde fortfarande ont men man var som så borta, man fick sig en liten gratis fylla där ;) Tvingade mig upp ur sängen och stod och lutade mot gåbordet och tommy masserade för fullt hela tiden. Stackarn var dö nervös under hela förlossningen, men det var verkligen en trygghet att ha honom där, skulle aldrig klarat det utan honom. Fortsatte med lustgasen men nu började det bli outhärdligt med smärtan och jag ville ha epidural. Hon kollade igen om jag öppnat mig mer, 8 cm! Så hade öppnat mig ca. 3 cm på en timma. Hon tog hål på hinnorna så vattnet gick. Min barnmorska tyckte inte att jag skulle ta någon epidural, eftersom det tar tid innan den börjar verka och förlossningen skulle ta längre tid och jag hade redan öppnat mig så pass mkt.

Jag skippade epiduralen och fortsatte med lustgasen resten av förlossningen. Jag har redan glömt hur jävla ont det faktiskt gjorde. Jag är glad att allt gick ganska snabbt för annars hade jag aldrig pallat tror jag. Gick som en våg genom hela kroppen och jag började känna hur jag bara ville trycka på, kändes verkligen som att nu kommer bebisen ut. Fick dock inte börja krysta än eftersom huvudet inte var tillräckligt långt ner än. När jag äntligen var öppen 10 cm och huvudet var mot bäckenbotten fick jag börja krysta. Fy fasen vilken plåga det var, tänkte ge upp ett tag. Det kändes så hopplöst när man kände hur huvudet var påväg ut för att sedan fara tillbaks igen, om och om igen.

Kommer ihåg hur jag klagade på hur ont det gjorde och att jag ville ge upp, men barnmorskan puchade på mig hela tiden och sa att jag faktiskt kan använda lustgasen (hade visst glömt bort den under krystvärkarna). Det kändes som att hela underlivet brände och spände sönder, ja det kändes rent ut sagt som att hela allting bara sprack upp. Barnmorskan var så himla bra och hon guida mig igenom hela krystarbetet, när hon tillslut sa att på nästa värk är bebisen ute tryckte jag på som aldrig förr och tillslut så kom våran älskade lille kille. Kl.01.11, 50 cm lång och 3905 g tung, helt perfekt. Det kom någon tår av lättnad av att det äntligen var över! Jag kunde för allt i världen inte fatta att det var min lilla bebis som låg på mitt bröst och gallskrek, var det han som hade varit inne i mig i dessa 9 månader? helt sjukt och känslan går inte att beskriva. När moderkakan var ute och några stygn var sydda var det dags för det godaste fikat någonsin och sedan den skönaste duschen någonsin. Tror ni det blev mycket sömn sedan när vi gick över till bb för att sova kl.4 på natten? Kunde inte sluta titta på honom.

Är så glad att allting gick så bra, och att man ändå är så pass pigg efteråt. Jag hade inte kunnat tänka mig att få en bättre förlossning. Även fast det kändes som att hela ens murra typ dog så ont som det gjorde och att värkarna gjorde så fruktansvärt ont så är allt glömt så fort man har sin bebis. All smärta är borta och det lilla underverket som man har fått gör det värt allt besvär tusen gånger om. Är stolt över mig själv att jag lyckades så bra med bara lustgas, trodde inte att jag kunde hantera smärtan så bra. Bara man andas rätt så går allt så mycket enkare.

Nu nästan 2 månader efter förlossning hade jag lätt kunnat göra om det fast imorgon. Dock får det vänta ett ganska bra tag till ;) Jag kommer ihåg när barbro sa till mig att jag kommer att sakna min gravid mage sedan, men hittils har jag tyckt att det har varit så skönt att få känna sig fri, att kunna börja sig ner och ta på sig skorna och såna där simpla saker som ni andra som varit gravida vet. Men nu kan jag faktiskt IBLAND sakna den, alla sparkar och sånt där mysigt. Om några år kommer jag förhoppningsvis få uppleva det igen. För att få bära på mitt barn och sedan föda fram det är utan tvekan det bästa jag har gjort i mitt liv. Kärleken man känner till sitt barn går inte att jämföra med något, det är så stort! Melvin och tommy är allt för mig!

Ojdå, jag har visst glömt bort min blogg lite :) Dagarna bra rullar på å bloggen glöms som bort, eller det finns aldrig tid över helt enkelt :) Men nu tänkte jag passa på, är så lugnt och skönt här hemma nu, får se när lill prinsen vill avbryta lugnet :) Har varit sjuk i nästan 2 veckor nu, det suuuuger.. vill ut och promenara och börja träna på gymet. Vill ju få bort mina sista 3 kg och sedan vill jag faktiskt bli kvitt hängröven och putmagen (man kan inte ha hängröv när man är 21 år gammal, eller UNG kanske man ska säga ;)

Melvin bara växer så det knakar, han är så himla fin min baby och SNÄLL! Han är den bästaste i hela världen. Han har dock fast ganska mycket magknip här för nån vecka sedan, så vi har börjat med minifom och gnället är som bortblåst. Nu ska jag fortsätta med min fisksoppa, hoppas den blir god. Sedan blir det fruksallad till desperate ikväll ;) Ganska bra dag idag, om man räknar bort min kroniska huvudvärk och förkyldningen.

Puss på er.


Måste lägga in lite nyare bilder,denna är säkert mer än en månad gammal.