Oj nu hittade jag min förlossningsberättelse här bland mina inlägg som jag glömt att publicera, så varsågod här kommer min förlossningsberättelse nästan 2 månader sent ;) haha..


Allt började den 16 september på natten mot torsdag, runt 2-3 tiden på natten började jag känna av lite värkar, men jag tänkte att det bara var dessa förvärkar som jag haft tidigare. För jag trodde ju att jag aldrig skulle få föda barn ;) Men i alla fall fick ingen sömn den natten, tog alvedon på morgonen när tommy for på jobbet, hjälpte inte men lyckades ändå slumra till nån timma. Dagen gick och värkarna slutade inte komma, dom gjorde ont men verkligen inte sådär ont som jag trodde att det skulle göra om det var på g. Ringde tommy vid halv fyra när värkarna kom tätare och började göra ondare, för nu hade jag haft värkar i över 12 timmar så då måste det ju var på g tänkte jag.

Tommy kom hem, han for och hämtade mat åt oss, fick inte ner mycket av den pizzan. Jag pratade med förlossningen som sa att att jag får komma in när jag känner att jag vill, hade typ 5 min mellan värkarna då. Jag duchade en gång till, tommy masserade mig i ryggslutet vid varje värk. Runt 18-tiden började det göra jäkligt ont så jag sa till tommy att det är bäst att vi åker in. Var livrädd att jag inte skulle ha öppnat mig nånting eller att värkarna skulle avta när vi for dit. Men vi for dit iaf och de satte en ctg på mig, hade regelbunda och bra värkar. Var öppen tre cm när barnmorskan undersökte mig, det var en lättnad. Dock sa hon att det här bara kunde vara en liten förberedelse och att värkarna kunde stanna av (BARA en förberedelse tänkte jag, då kommer jag aldrig kunna föda barn om det här inte var på riktigt när det gjorde så förbannat jävla ont) men att hon ändå inte ville skicka hem mig. Så jag badade i deras stora badkar där och det var skönt, ett tag... Hade jääävligt ont när jag låg där och jag tänkte att jag aldrig mer vill föda barn om det ska kännas såhär, för det gjorde groteskt ont.. Tänkte hur lätt det hade varit med ett kejsarsnitt istället och slippa den där smärtan! Dock är det inget jag hade valt nu i efterhand :)

Låg i badet nån timma och sedan var det skift byte, fick världens bästa barnmorska som jag är så jäkla nöjd med. Barnmorskans roll är väldigt viktig tycker jag, hade känts väldigt jobbigt om jag inte hade fått känna mig trygg. Men i alla fall så gick jag upp ur badet då och hon kollade om jag hade öppnat mig mer, 5 cm. Då var klockan runt 22.00. Fortsatte några värkar till utan någon smärtlindring men sedan stod jag inte ut mer, tog lustgasen och det var så himla härligt. Gjorde fortfarande ont men man var som så borta, man fick sig en liten gratis fylla där ;) Tvingade mig upp ur sängen och stod och lutade mot gåbordet och tommy masserade för fullt hela tiden. Stackarn var dö nervös under hela förlossningen, men det var verkligen en trygghet att ha honom där, skulle aldrig klarat det utan honom. Fortsatte med lustgasen men nu började det bli outhärdligt med smärtan och jag ville ha epidural. Hon kollade igen om jag öppnat mig mer, 8 cm! Så hade öppnat mig ca. 3 cm på en timma. Hon tog hål på hinnorna så vattnet gick. Min barnmorska tyckte inte att jag skulle ta någon epidural, eftersom det tar tid innan den börjar verka och förlossningen skulle ta längre tid och jag hade redan öppnat mig så pass mkt.

Jag skippade epiduralen och fortsatte med lustgasen resten av förlossningen. Jag har redan glömt hur jävla ont det faktiskt gjorde. Jag är glad att allt gick ganska snabbt för annars hade jag aldrig pallat tror jag. När jag äntligen var öppen 10 cm och huvudet var mot bäckenbotten fick jag börja krysta. Fy fasen vilken plåga det var, tänkte ge upp ett tag. Det kändes så hopplöst när man kände hur huvudet var påväg ut för att sedan fara tillbaks igen, om och om igen. Det kändes som att hela underlivet brände och spände sönder, ja det kändes rent ut sagt som att hela allting bara sprack upp. Barnmorskan var så himla bra och hon guida mig igenom hela krystarbetet, när hon tillslut sa att på nästa värk är bebisen ute tryckte jag på som aldrig förr och tillslut så kom våran älskade lille kille. Det kom någon tår av lättnad av att det äntligen var över! Jag kunde för allt i världen inte fatta att det var min lilla bebis som låg på mitt bröst och gallskrek, var det han som hade varit inne i mig i dessa 9 månader? helt sjukt och känslan går inte att beskriva. När moderkakan var ute och några stygn var sydda var det dags för det godaste fikat någonsin och sedan den skönaste duschen någonsin.

Är så glad att allting gick så bra, och att man ändå är så pass pigg efteråt. Jag hade inte kunnat tänka mig att få en bättre förlossning. Även fast det kändes som att hela ens murra typ dog så ont som det gjorde och att värkarna gjorde så fruktansvärt ont så är allt glömt så fort man har sin bebis. All smärta är borta och det lilla underverket som man har fått gör det värt allt besvär tusen gånger om.


Nu nästan 2 månader efter förlossning hade jag lätt kunnat göra om det fast imorgon. Dock får det vänta ett ganska bra tag till ;) Jag kommer ihåg när barbro sa till mig att jag kommer att sakna min gravid mage sedan, men hittils har jag tyckt att det har varit så skönt att få känna sig fri, att kunna börja sig ner och ta på sig skorna och såna där simpla saker som ni andra som varit gravida vet. Men nu kan jag faktiskt IBLAND sakna den, alla sparkar och sånt där mysigt. Om några år kommer jag förhoppningsvis få uppleva det igen. För att få bära på mitt barn och sedan föda fram det är utan tvekan det bästa jag har gjort i mitt liv. Kärleken man känner till sitt barn går inte att jämföra med något, det är så stort! Melvin och tommy är allt för mig!