Lill skrutten sover, sedan nån timme tillbaks. Vad gör man om kvällarna när man inte måste sitta och amma och försöka söva,söva, söva? Han har blivit så duktig min lilla kille dom senaste dagarna. Igår somande han 20.00 för natten, det har aldrig hänt kan jag säga. Tänk att numer uppskattar man några timmar ensamhet så här mycket, nä det går inte att föreställa sig, om man inte har barn själv förstås. Omställningen från att inte vara mamma till att helt plötligt bli mamma är mycket större än jag någonsin kunde tro. Under graviditeten funderade man ju mycket på det, hur omställningen skulle vara. Jag visste ju att allt skulle vara annorlunda, jag tänkte typ att skillanden blir ju att jag har ett annat litet liv att ansvara för. Och det har jag ju såklart, men det är ju så mycket mer än så. Att få ta en dusch utan att känna stess, hinna pyssla om sig själv.. sånt är LYX nu. Kan tillägga att jag inte har rakat mina ben sedan i sommras när jag var gravid och ännu nådde ner till mina ben. Tragiskt, men sant!
Omställningen är som sagt stor, och även fast jag inte hinner med sånt som jag hann förr, och kunna vara spontan på samma sätt, så ÄLSKAR jag det! Att få vara hemma med Melvin och bara njuta av honom, då struntar man liksom i sina håriga ben. Hade aldrig kunnat tänka mig ett liv utan honom, min sötnöt. Livets kärlek är helt klart ens egna barn. Den kärleken dör aldrig, unconditional love!

Snart kommer min andra kärlek hem, saknar honom. Han har jobbat hela dagen, hoppas han är ledig imorgon så att det blir en riktig mysdag.

Världens finaste killar.