Imorse vaknade jag av en duns i golvet, Melvin ramlade ur våran säng. PANIK! Eller jag vaknade egentligen kl.6 av att Melvin hade vaknat, lyfte över honom i vår säng som jag gör varje morgon. Tänkte att vi skulle sova en timma till, han brukar nästan alltid vakna kl.7 annars. Nåja, somnade om i alla fall, men tydligen så måste Melvin ha vaknat men inte jag, brukar annars alltid vakna så fort han rör sig. Men nu vaknade jag först jag hörde en duns i golvet och ett gallskrik. Han lugnade sig ganska fort och direkt kom en bula i pannan, stackars liten! :( Alltså förstå vad man känner sig skyldig, det är hemskt!

Ringde hur som helst till barn först, och efter att ha pratat med dom tyckte dom att jag skulle fara på akuten eftersom han är så pass liten ännu. For dit och han undersöktes av en sjuksköterna och en doktor sedan. Allt var bra med honom! Märkte ju själv på honom att han var som vanligt, bara med en FET bula i pannan. Men man är ju så sjukt OROLIG, värsta känslan. Dom skickade hem oss och än så länge finns inga symptom på hjärnskakning. Nu hoppas jag för allt i välden att det enda han fick av fallet var en bula. Hoja, vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända. Hade aldrig förlåtit mig själv! Min lilla bebis! Älskar honom över allt annat så vet inte vad jag hade gjort om det inte hade gått bra.

Nu vilar lille man så ska passa på att göra alla måsten såsom disken, vika tvätten och sånt roligt.. Resten av dagen ska vi bara mysa och ta det lugnt här hemma, kanske att vi tar en liten promenad också. 

Min älskade plutt.