When you see my face hope it gives you hell

I början gick tiden så grymt sakta när vi var här, men nu går tiden skit fort, nästan lite för fort samtidigt som det är skönt. Blandade känslor helt enkelt.. På Le café går allt strålande, är så skönt att få jobba. Jag och Emelie har varit med varandra 24/7 hur länge som helst nu, men är inte ett dugg less, vi har inte ens tjaffsat om nåt. Idag kände jag mig typ ensammast i världen när jag slutade kl.16 och Emelie kl.20, fast jag kände mig inte ensam fören jag skulle gå till bibblo men märkte att det var stängt, vad fan skulle jag då göra? Ville verkligen inte gå tillbaks till kollektivet eftersom internet hade slutat fungera och kände ingen lust att sitta med våran alkis granne och titta TV, så jag satt helt ensam på ett fik och åt en banan och drack en festis, egentligen är det inte nå farligt alls att gå och fika själv, men själva vetskapen att jag inte känner någon speciellt bra här gjorde att jag kände mig riktigt ensam. Men som tur var så varade inte den studen så länge! haha

Nu ska vi äta nötter och slå på en movie, oj vad vi kollar film alltså :)

Puss på er mina kära vänner, längtar efter er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0