Den långa, men ändå så korta väntan..

Snart är den första av sju nätter avklarad. Är faktiskt ganska skönt att jobba natt när man väl är på jobbet, det är dock så jävla mycket jobbigare timmarna innan man ska på jobbet. Man går bara och väntar och tänker på hur klockan tickar och att man snart måste fara på jobbet. På det sättet gillar jag förmiddag mer, klockan ringer på morgonen och man gör det man ska/hinner och sen iväg på jobbet och sen är man ledig att göra precis vad man vill på kvällarna. I framtiden ska jag verkligen skaffa mig ett 7-16 jobb med lediga helger, det hade varit guld.

När vi var på ultraljudet blev BF framflyttat nästan en vecka så på lördag har redan halva(!) tiden gått!! Känns som en evighet till vi kommer att komma till den stora dagen men ändå har tiden hittils gått riktigt fort. Känns faktiskt helt sjukt, men efter ul har allt börjat kännas mer verkligt. Var helt säker på att barnmorskan inte skulle se något barn där inne när hon skulle börja kolla med sin apparat. Men icket, där låg en liten skrov på 20 cm och sprattlade som aldrig förr. Går inte att beskriva hur det känns när man får se att det verkligen växer en liten människa i sin egen kropp. Helt oslagbart! Sedan är det ju inte direkt någon nyhet att jag och tommy ska bli päron inom en snar framtid, jag ser på alla som vet för alla försöker snegla disket på magen för att liksom få det bekräftat. Dock ser jag ju inte sååå gravid ut ännu så är inte många som vågar säga något ;P

Nu längtar jag bara till jag får lägga mig i en varm säng med mitt hjärta där hemma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0